Dom är många, både stora och små..
Kommer jag in på skolan? Om inte, vad ska jag jobba med? Ska T få vara frisk mer än två veckor i streck? (ikväll ser det inte lovande ut) hinner jag bli klar med allt till dopet? Hur ser sommarplanerna ut? Kommer det springa en ko över gräsmattan? Kommer jag någonsin trivas här? Kommer det kännas bättre? Kommer tårarna sluta rulla på kinden så fort det blir natt?
Jag vill vara liten, kunna gå till mamma och säga.. Nu käns det inget bra,jag mår inget vidare. Och inte få svaret, Vad vill du att jag ska göra åt det?
Jag vill kunna krypa upp i pappas famn och kramas så allt det onda försvinner, Vill kunna ringa pappa som jag gör med allt annat som är trasigt och fel.. Pappa fixar, eller åtminstone talar om hur man fixar..
Pappa kan inte fixa allt :(
Största frågetecknet är nog... kommer jag någon gång kunna känna mig älskad och inte bara tagen för givet?